Medan fröken Onödig håller på att bli till i brons i Berlin är jag i Molkom. Ingela Wessmark och jag bäddar och planerar för hur hon ska vila/ligga bra i gradängen.
medarbetare
PACKA
Alla vaxkanaler för brons och luft på plats när tandläkargipsen sprutas på med tryckluft.
Rostfri plåt sveps runt för att sedan hälla i gips och fyllnadsmedel.
I violetta tratten där hälls bronsen in, i de röda kommer luften ut.
Stefan och Eddie är klara för dagen. I morgon görs formen till de andra tre delarna av fröken O. Sedan ska dessa in i en stor ugn, 600 graders värme några dagar för att bränna ut vaxen och sedan är det dags för bronsgjutning.
Alla ska vara med och gräva för Molkoms nya torg
Första spadtaget för torget i Molkom skulle tas. ”Någon människa ur kommunen tar ett symboliskt tag med en spade och ser glad ut framför en kamera, följt av en handskakning med en politiker eller representant från orten.” Det var vad jag tänkte om det hela.
Glad blev jag när jag tagit den korta promenaden ner från folkhögskolan och fick se inte bara vuxna viktiga människor och inte bara en spade utan en hel drös. Bredvid politiker och projektledare med varsin spade i hand stod nämligen barn från en av förskolorna och ungdomar från högstadiet. Alla med varsin spade i hand. Bygget av ett torg för alla ska förstås påbörjas av ortens alla.
Allt med det här torget gör mig så lycklig. Engagemanget bakom, den långa kampen, konsten som kommer att pryda och nu första spadtaget. Lite drygt två månader har jag kvar på skolans journalistlinje. Har många gånger funderat på om jag kommer att återvända efter det, funderat på vad jag skulle göra i här i så fall. Nu vet jag, i alla fall ett steg. Den trettonde september tänker jag, om inga förhinder föreligger, att ta mig tillbaka och skåda invigningen av ett torg, så efterlängtat av ortens invånare.
text och bild: Katri Melander
Nya medarbetare
Hejsan!
Utseendet på torget är i princip klargjort i denna stund, kul tycker vi! Även boken som ska göras i samband med torgarbetet tycker vi är en bra idé. Tillsammans ska vi därför vara med och bidra med text och bild till den.
Och vi är alltså; Katri, Maurits och Ted som läser journalistlinjen på folkhögskolan i ett par månader till.
I boken kommer vi att skriva om det onödiga nödvändiga ur våra egna perspektiv, samt blanda in vad Molkom är för oss och hur orten på olika vis påverkat oss under vår tid här. Kanske hjälper vi även till i Astrid och Davids arbete med att samla in era berättelser om det vi kallar för det Onödvändiga.
Hur det än blir så kommer vi troligtvis att springa på varandra i vårvädret.
Må gott!
/ Katri Melander, Maurits Larenas och Ted Andreasson
