Medan fröken Onödig håller på att bli till i brons i Berlin är jag i Molkom. Ingela Wessmark och jag bäddar och planerar för hur hon ska vila/ligga bra i gradängen.
frk onödig
FRÖKEN O BESÖKER NERLAGD KULTURPARK I BERLIN
Kan konst forcera avspärrningar?
I Spreepark alldeles intill Treptower Park var jag år 1980. Jag ville gärna visa den för fröken O. Vi behövde lite semester och chillning tänkte jag men nöjesfältet var övergivet, igenbommat och med en bestämd väktare som inte släppte in oss inte ens för att få minnas nittonhundratalet en sekund. Pariserhjulet rullade långsamt i vinden och ensamhetens klagoton fyllde hela den sovande kulturparken.
PACKA
INSPEKTERA VAXEN.
Nu har fröken O gjutits i vax från silikonformen. Detta händer på Hermann Noack bronsgjuteri i Berlin.
Ligga på sin arm.
Påskägget.
Plötsligt låg den bara där, en stor sten, var kom den ifrån? På fel plats ansåg några. Dom flyttar den nu. I trädet sitter fröken Onödig och hittar på hela historien.
– Många tror att stenar är stumma men om du kramar och värmer dem, då får du höra en berättelse du aldrig hört förut, säjer hon .
LYSSNA
Päronträdets skugga
Det står ett päronträd på ängarna ner mot Molkomssjön, bakom skjutsstationen, den nuvarande Hembygdsgården. Det kanske är ett Clara Frijs, men vem var det egentligen som planterade det vackra gamla trädet en gång i tiden?
Molkomstrakten är full av skrönor och historier men inte helt otroligt är det att det finns lite sanning i den om den unga flickan Klara som på 1870-talet arbetade som piga på skjutsstationens gästgiveri. Patronskan på Älvsbacka ansåg att Molkomstrakten behövde en ny informator. Sagt och gjort, den nye informatorn kommer resande till Älvsbacka men stannar först till vid skjutsstället där han träffar Klara. De delar ett av de päron som han har med sig. Den unga flickan planterar som minne av mötet en av kärnorna och när plantan är stor nog sätter hon ut den på ängen ner mot sjön, en vacker plats, den unga flickan står ofta under det växande trädet och gråter. Kanske av olycklig kärlek. Skrönan berättar att vid ett tillfälle blir gästgivaren så irriterad på den unga flickan som står under trädet istället för att arbeta så han ger henne en lavett. Flickan tappar balansen och slår huvudet så illa i trädet att hon avlider. Det sägs att hennes sorg, hennes tårar och hennes blod har givit trädet dess näring.